Miljonen som blev två

Idag är dagen D. För exakt fem år sedan, med 550 000 kr i sporadiskt ränte- och fondsparande, satte jag som mål att vara miljonär den 28 juni 2019.

En ihärdig resa startade därmed. Kapa månadskostnader. Spara mer. Testa aktier. Sälja dyra fonder. Köpa fler aktier. Lära sig begrepp som P/E-tal, direktavkastning och courtagenivåer. Testa snabba affärer (utan att riktigt fatta vad som köps). Förlora pengar. Inse att långsiktighet är modellen. Läsa rapporter. Köpa fler aktier. Lyssna på hundratals poddsvsnitt. Plöja blogginlägg. Starta egen blogg. Twittra. Återinvestera utdelningar. Se portföljen explodera uppåt. Se den implodera likt en misslyckad sockerkaka. Klättra uppåt igen.

Tack vare att sparandet blev ett intresse så har det gått över förväntan. Den tänkta miljonen som skulle finnas till dags dato blev till två. 2 020 454 kr för att vara exakt. Bra jobbat, Bullpappret!

Det där med mål

När jag skrollar igenom twitterflödet fascineras jag ofta över vilken bestämd målbild alla har för sitt sparande. För någon är det viktigaste att bli miljonär. Många vill bli ekonomiskt fria. Inte lika många verkar spara för att ha råd att köpa något speciellt.

Själv stretade jag i och för sig också tappert för att nå den första miljonen. Lite oklart varför, men det är ju absolut ett fränt tal att passera. Samma sak när jag passerade miljon nummer två. Kul att twittra om, men ändå lite mer av en axelryckning.

Så frågan jag ställer mig själv är vart jag är på väg med mitt sparande egentligen. Och måste man ens ha en utstakad väg? Det saknas visserligen inte idéer. Allt från nytt boende och sommarstuga till minskad arbetstid och tidig pensionering har farit genom mitt huvud, ska jag väl erkänna. Men inget alternativ har känts tillräckligt attraherande för att stanna kvar som något slags drömmål.

Kan man då spara utan att ha ett mål? Nej, skulle nog landets samtliga sparekonomer förfärat utropa. ”När vi inte planerar sparandet får vi dålig avkastning”, säger Ica-bankens sparekonom till DN i februari i år. Han syftar på att bristen på mål leder till att vi människor inte tar tag i vårt sparande och därmed gör dåliga placeringar på grund av ointresse.

Ovanstående resonemang passar dock inte in på undertecknad. Få människor i min bekantskapskrets hyser väl ett större intresse för sparande än jag själv. Enligt samma DN-artikel så har 65 procent av de tillfrågade svenskarna i en undersökning inget konkret mål med sparandet, så jag är i gott sällskap när det gäller den biten. Men med skillnaden att jag ändå har ett intresse, alltså.

Så jag kommer fortsätta att lägga de pengar som jag inte behöver på hög. Förr eller senare kommer de att komma till användning. Tänk vilken lyx den dagen man kommer på att ”ah, det är ju det HÄR vill jag göra!” – och så är den ekonomiska finansieringen redan ordnad.

Sedan hör jag alltid en kritisk röst (som jag av någon anledning personifierar som ett anonymt twitterkonto) säga: ”Men tänk om du inte kommer på något innan du blir hundra år gammal då. Eller om du dör imorgon.” Tja, det är väl en risk jag får ta då. Med nuvarande sparupplägg så har jag råd att leva både idag, imorgon och i framtiden.

2019 – ett mellanår?

Som med alla nya intressen har jag kommit till en punkt där den inledande, hängivna fasen har lagt sig. Jag har verkligen haft enormt roligt under perioden när jag byggde upp min portfölj. Jag har sugit åt mig kunskap som en svamp via alla tillgängliga kanaler – böcker, tidningar, bloggar, poddar, webb-tv-sändningar och sociala medier. Jag har följt i princip varenda börsöppning, läst varje rapport för mina bolag och skannat av nyheter dagligen.

Tills nu. Jag har märkt att entusiasmen gradvis har dalat, månad för månad. Och jag tror inte att det har att göra med att börsen gått dåligt, utan för att jag helt enkelt har tröttnat lite över lag. Ungefär som när man köper ett nytt datorspel. Man spelar intensivt i början, men efter ett tag börjar man tröttna och till slut lägger man det på hyllan. Därmed inte sagt att jag ska sluta med börsen – inte alls. Men jag har kommit till ett läge där portföljen får klara sig på egen hand i större utsträckning. Jag har ju en ganska defensiv blandning av aktier, så den kräver inte heller daglig tillsyn.

2019 får därför bli något slags mellanår. Ett år då jag ägnar mindre tid åt börsen och att läsa om sparande och aktier i olika medier. Men fortsätter att stoppa in pengar i sparandet varje månad och naturligtvis följer utvecklingen, om än i mindre omfattning. Jag har inte heller satt upp några sparmål för 2019. Det får bli som det blir. Sen får vi se om intresset tar fart på nytt efter ett tag, eller om jag fortsätter att sköta sparandet med vänsterhanden under en längre tid framöver.

Bloggen och mitt twitterkonto kommer jag att ha kvar. Kanske blir det något ströinlägg då och då under året, men nu vet ni varför det är betydligt lägre aktivitet än tidigare.

Resultat 2018

Fyra och ett halvt år på aktiemarknaden har passerat. Till sommaren nalkas mitt femårsjubileum; 28 juni 2019 är det datum jag egentligen hade tänkt bli miljonär med den ursprungliga sparplanen. Men det är inte alltid lätt att sätta rätta ekonomiska mål, vilket även visar sig nu när det har blivit dags att sammanfatta mina sparmål för 2018.

Mina sparmål för 2018

I början av året satte jag upp ett antal sparmål:

Totalt månadssparande: 150 000 kr

EJ UPPFYLLT! Snubblande nära, men det fattades 10 000 kr. Jag fick ihop 140 065 kr, främst via mitt stående månadssparande på 10 000 kr. Sedan tröt sparmotivationen under den senare delen av året och jag unnade mig en del resor, upplevelser och teknikprylar istället. Som en tröst var årets sparresultat trots allt mer än de 126 638 kr jag skramlade ihop under 2017.

Aktieköp: 18 st om minst 10 000 kr vardera

UPPFYLLT! Jag genomförde 25 olika aktieköp under året. Vissa köpte jag visserligen för pengar som frigjorts när jag sålde andra aktier, vilket kanske är lite fusk. Men även utan dessa hade jag köpt minst 18 stycken via pengarna från månadssparandet och utdelningarna.

Portföljvärde: 1 750 000 kr

EJ UPPFYLLT! Jag passerade denna gräns under året och årshögsta för portföljen blev 1 890 000 kr. Det sura avslutet på börsåret fick dock portföljen i gungning och jag avslutade året på 1 645 000 kr. Lite snopet, men det är ju så det är att vara aktiesparare.

Utdelningar under året: 35 000 kr

UPPFYLLT! Jag har under året köpt bolag med relativt bra direktavkastning. Och mina befintliga bolag har varit duktiga på att höja sina utdelningar. Årets samlade utdelningar landade därför en bra bit över målet; på 42 547 kr.

Sparmålen visualiserade

Nedanstående bild använde jag redan när jag satte upp sparmålen för 2018. Jag har sedan uppdaterat den kontinuerligt under året vilket du kan se i gamla blogginlägg. Och så här blev alltså slutresultatet:

Sparmål 2018 resultat

Avkastning under året

För första gången i min aktiespararkarriär landade börsen på minus för helåret. Det genererade dock ingen panik från min sida; jag har fortsatt med sparandet precis som vanligt och har inte sålt något. Har man upplevt år som 2008 så är man luttrad, även om det var fonder jag ägde på den tiden.

Jag brukar jämföra mig med SIXPRX-indexet som tar hänsyn till utdelningar. Och jag antar att jag får vara nöjd även i år eftersom jag hamnade på plus. En avkastning på blygsamma 73 472 kr innebär att jag faktiskt gått plus även utan utdelningarna som ju var drygt 42 000 kr. Alltid något.

arsavkastning_2018

Med denna summering vill jag passa på att önska dig som läser min blogg en god fortsättning och lycka till med ditt eget sparande under 2019!

Avvecklade en av mina första aktier

Här om dagen vinkade jag adjö till ett av mina tidiga innehav: medicinteknikbolaget Braincool. De jobbar för att lansera flera olika produkter som snabbt kan kyla ned hjärnan vid olika typer av hjärnskador, för att minimera konsekvenserna.

Sedan jag köpte aktien 2014 har de påbörjat och genomfört olika studier, köpt upp ett annat bolag inom samma område och knoppat av en produkt för kylning vid sportrelaterade hjärnskakningar. För ett tag sedan kom resultatet av en stor studie mad namnet Princess. Den gav tyvärr inte den efterlängtade signifikans som bolaget (och aktieägarna) hoppats på, utan ytterligare studier behövs.

Där någonstans tröttnade jag. Även om jag är långsiktig i alla mina innehav så känns det inte längre som att det finns någon poäng med att äga just Braincool. Min aktiepost är dessutom ganska liten – den har hela tiden legat runt 20-25 000 kr förutom några tillfälliga avstickare både norr- och söderut. Nu var den runt 20, så även om aktien skulle stiga med hundratals procent så skulle det inte ge något jätteavtryck i portföljen. Det hade nog känts annorlunda på den tiden då alla mina innehav låg runt 20-25 000.

I samma veva sålde jag även avknoppningen Polarcap. Allt som ligger kvar i portföljen nu är några teckningsoptioner.

Jag har istället fyllt på Saltängen och Bravida med 10 000 kr var. Har ytterligare 20 000 kr i likvider från månadssparande och utdelning, så de kanske jag sätter sprätt på nästa vecka.

Uppnått de flesta årsmål

Månaderna tickar på och börsen har svalnat av betydligt sedan mitt förra inlägg i början av september. Det har satt sina spår i portföljen och det är intressant att se vilka aktier som tar stryk respektive står stadiga i turbulenta tider.

Aktier som har gått upp snabbt under låg omsättning rasar lika fort i värde när säljtrycket ökar. Till exempel har min Westpay-aktie, som var en av de som gått bäst procentuellt, nästan fått hela uppgången raderad under turbulensen.

Bäst under perioden har ICA gått. Men så levererade de i och för sig en stark rapport mitt i kaoset också.

Det är snart bara en och en halv månad kvar av året, så jag har kikat på hur jag ligger till med de mål jag satte upp för 2018. Trots den senaste tidens nedgång så ser det ganska bra ut.

Månadssparande

Mål: 150 000 kr
Nuläge: 120 000 kr
Kommentar: Det har blivit dåligt med extrasparande utöver de regelbundna månadsinsättningarna om 10 000 kr. Det beror dels på att 10 000 kr trots allt redan är en ansenlig del av min lön, dels på en del större utgifter som dykt upp under året. Med månadssparandet i slutet av november och december kommer jag upp i 140 000, så vi får väl se om jag lyckas lösgöra 10 000 kr extra någonstans för att uppnå målet.

Aktieköp

Mål: 18 st om minst 10 000 kr vardera
Nuläge: 24 st
Kommentar: Jag har ”fuskat” lite genom att köpa aktier för pengar som frigjorts när jag har sålt eller hyvlat av andra aktier och fonder. Utan dessa pengar skulle jag vara uppe i 16 köp, så jag räknar med att uppnå målet i vilket fall.

Totalt värde i portföljen

Mål: 1 750 000 kr
Nuläge: 1 775 000 kr
Kommentar: Jag har varit en bra bit över 1,8 Mkr som högst i år, innan det började skaka till på marknaden. Hoppas uppehålla mig över 1,75 när vi går in i 2019 men det vet man aldrig.

Utdelningar

Mål: 35 000 kr
Nuläge: 42 219 kr
Kommentar: Utdelningshöjningar och köp av högutdelande aktier har bidragit till att jag redan nu överträffat mina förväntningar. Känns riktigt kul! Snart är 50 000 inom räckhåll.

Jag har förresten uppdaterat sidorna för mål och min portfölj. Gå gärna in och kika!

Färdigstädad och nöjd

De senaste veckornas portföljstädning är nu avklarad och jag känner mig riktigt nöjd. Inte nog med att jag har balanserat portföljen – jag råkade dessutom tajma städningen så att jag hade 200 000 kr i likvider under den period som börsen gick riktigt knackigt. Jag som alltid är i princip 100 % investerad annars.

Därefter fyllde jag på till ”rabatterade” priser. Så nu får börsen gärna vända upp igen till veckan. Men sådan fortsättning på turen har jag kanske inte.

Bolag jag sålde under städningen: Bonava (allt), Autoliv (allt), THQ Nordic (15 %). Dessutom hade jag lite likvider kvar från försäljningen av Enercare och en del oinvesterat månadssparande.

Bolag jag har fyllt på: Orkla, Fiskars, ICA, Westpay, Cloetta, NCC, Swedbank, Saltängen, Bravida, Veoneer.

Så här jämnt och fint har investeringssparkontot, med enbart svenska bolag, därmed blivit:

ISK-aktier

Okej, THQ Nordic sticker fortfarande ut även om jag har sålt för 50 000 redan. När det gäller Akeliuspreffen räknar jag med en i princip stillastående kurs, så de andra innehaven kommer att komma i kapp på sikt. Och det lilla, lilla BrainCool-innehavet får ligga och skräpa ett tag till så får vi se vad som händer när resultatet från deras pågående studier släpps. Men i övrigt är det ganska jämna och fina diagrambitar, tycker jag!

Även kapitalförsäkringen ser någorlunda balanserad ut, trots att jag inte har lagt lika mycket kärlek på den. Jag tycker fortfarande att utländska aktier känns dyra att köpa för tillfället, med tanke på kronkursen. Så jag fortsätter att fylla på mina svenska innehav tills vidare.

KF-aktier

Städningen forsätter

Idag har jag betat av ännu en punkt på min städlista; jag sålde mitt innehav i Bonava. Bostadsutveckling var glödhett när jag gjorde börsentré 2014 och köpte på mig NCC. Sedan dess har sektorn minst sagt toppat och bostadsutvecklarna har fått tämligen mycket stryk. Efter viss återhämtning tyckte jag att det passade bra att sälja av mitt Bonava-innehav nu.

Den egentliga anledningen är väl inte att jag är rädd att Bonava ska gå jättedåligt. Jag tänker som bekant långsiktigt och tror att bostadsutvecklarna kommer att få nya storhetsperioder framöver. Nej, orsaken till att jag städar i portföljen är att jag vill få ner antalet bolag eftersom de passerat min uppsatta 20-gräns på grund av avknoppningar.

Att det ändå blev Bonava beror på att jag anser mig tillräckligt exponerad mot bostads- och fastighetssektorn redan. Jag har ett stort innehav i Akélius (även om det är en preferensaktie), äger Saltängen (lagerlokaler) och dessutom installationsföretaget Bravida som också är beroende av bostadsbyggande. Och så behåller jag ju NCC som bygger bostäderna åt Bonava.

I måndags sålde jag dessutom hela mitt Autoliv-innehav. De knoppade ju av elektronikdelen till det nya bolaget Veoneer i somras. Och i valen mellan de bolagen känns Veoneer mest spännande. Visst, större risk och de tjänar ännu inte ens pengar. Men desto större potentiell uppsida, hoppas jag. Autoliv är förvisso ett bra och stabilt bolag men sådana har jag ändå tillräckligt av i portföljen.

Efter att ha hyvlat av THQ Nordic och sålt Autoliv och Bonava har jag nu över 200 000 kr i likvider. Dessa ska jag pytsa in i mina övriga innehav under de kommande månaderna. Nästa vecka byter jag därför courtageklass hos Avanza. Under tiden som jag har sålt aktier har jag haft courtageklassen Medium som är anpassad för affärer från 46 000 kr och uppåt. Nu byter jag till Small för att kunna fylla på innehav med cirka 25 000 kr åt gången. Därefter är planen att återgå till Mini för att återuppta ”småhandlandet” om cirka 10 000 kr per månad, dvs månadssparandet.

Första städåtgärden genomförd

I det förra blogginlägget skrev jag om mina tankar kring att städa lite i aktieportföljen. När jag kommer så långt som att formulera tankar i skrift brukar det innebära att jag har funderat på dem ganska länge; det är alltså inga spontana och vilda idéer.

Så sagt och gjort – i fredags genomförde jag en av städåtgärderna och hyvlade bort en del av mitt THQ Nordic-innehav. Femton procent var det som fick ryka. Det motsvarar 50 000 kronor, vilket är precis så mycket som jag investerade i aktien initialt. De 270 000 kronor jag har kvar är därmed ren vinst. Skön känsla ändå – att veta att jag aldrig kan gå back på denna aktie.

Pengarna från försäljningen kommer jag under hösten att pytsa in i några av mina andra innehav. I skrivande stund vet jag inte exakt vilka.

hyvla

Städa i portföljen?

Min portföljstrategi utgår från den klassiska ”buy and hold”-läran. Förutom några nervösa transaktioner i början av min sparkarriär (”oj vad den har gått upp; flera tusen kronor ju; måste sälja av lite innan den går ner igen!”) har jag varit duktig på att behålla mina aktier.

Nu sålde jag ju dock Enercare som blev uppköpta och bytte ut dem mot ett annat kanadensiskt bolag. Det var jag ju så illa tvungen till. Eller ja, jag kunde väl ha väntat tills de avnoteras men det hade blivit i princip samma sak.

Det är dock några fler små justeringar jag skulle vilja göra. Eftersom flera av mina bolag har, eller kommer att, knoppas av så har jag plötsligt fler än de 20 bolag som jag hade tänkt mig utgöra maxtaket. Utöver det så har ju datorspelbolaget THQ Nordic gått vansinnigt bra och totalt tagit över portföljen storleksmässigt.

Det jag funderar på att göra är därför:

  • Sälja antingen Autoliv eller avknoppningen Veoneer.
  • Sälja antingen NCC eller avknoppningen Bonava.
  • Sälja Braincool innan de knoppar av Polarcool.
  • Sälja en liten andel av mina THQ-aktier.
  • Fylla på mina övriga innehav med pengarna som frigörs.

Inte nödvändigtvis alla punkter, men det är åtminstone dessa jag överväger.

Frågan är om petandet i portföljen kommer att ge mersmak så att jag framöver kommer ha svårt att hålla fingrarna i styr? Någon gång vart fjärde år eller så borde man väl ändå få gå in och göra justeringar, tycker jag.